Hon har tagit oss över 400 mil genom öken, dalar, regnskog, ösregn, hetta, kyla och över berg, oasfalterade lervägar, över ormar och förbi otaliga emuer, stränder, turistmål, döda kängurus och wombats, bensinmackar, och till och med förbi en och annan bil.
Huldas 24 människoår gör henne till en riktig senior i bilår, men hon är en sådan där pigg tant med en hel del j*vla anamma i sig.
Källa: http://carina.mabra.com/sa-svettigt/
Hur märker vi då att hon trots allt är en tant? Jo…
- Hon är seg i starten, gnäller liksom lite när man vrider om nyckeln
- När hon kommit igång är hon p i g g på nya äventyr, men trots detta kan hon inte riktigt hänga med i ungdomarnas framfart, utan halkar efter lite när det går lite uppför.
- Hon luktar lite skumt (men mest när det har regnat)
- Hon läcker
lite, menbara lite - Hon är inte lika slät och fin som i sina ungdomsdagar – lite skrap på knäna, lite rynkor i ansiktet och lite rost i hörnen.
- Hon rosslar till lite då och då, och säger inte nej till en tupplur. (Men sen kommer hon till liv igen och är piggare än någonsin!)
- Hon är en sann mormor/farmor – trogen, tålmodig och älskad!
Nu är tant Hulda såld till en dansk praktikant som ska stanna lite längre i Australien. Vi hoppas att de kommer ha det lika fint tillsammans som vi har haft det!