Att älska något man inte gillar

Ni vet alla hur det är att fastna för något man egentligen inte vill befatta sig med. 

Som en låt som man egentligen tycker är helt värdelös, men som man ändå lyssnar på i smyg. 

Som en tröja man tycker är vedervärdigt ful, men som man längtar efter en lång dag i något obekvämt och snyggt. 

Som souveniren som är så osmaklig att den ligger gömd i en låda, men som man inte klarar av att slänga.

Ja, de här kopparna som jag köpte i Broken Hill här i Australien passar ganska bra i denna beskrivning. De är egentligen inte alls min stil - färgen är lite skum, motivet lite spretigt och de är dessutom lite för små för min smak. 

Men jag älskar dem. Jag älskar dem som man älskar låten för att texten träffar mitt i hjärtat, tröjan för att den får en att slappna av, souveniren för att den påminner om något underbart.

Jag älskar dessa koppar för att de för tankarna till när mamma och pappa var här, till de fina veckorna vi fyra hade tillsammans, till ett svettigt och spännande Broken Hill, till alla de emuer vi såg på vår roadtrip.  

Dessa koppar är unika och de är våra och av alla ovanstående anledningar så förtjänar de att vara de första kopparna jag visar här i min digitala kopp. 

Och jag dedikerar detta inlägg till mina underbara föräldrar som har kämpat och kämpar alldeles för mycket i sina liv. Jag gillar och älskar er.